Den sjuka b[ten

Den sjuka bهten

Balkongens armar famnar en kvinna som hنnger sin oro pه molnens lina varje natt,
Och tنcker sin kropp som hنnfِrts av kyskhetens eld med mِrkrets mantel.
Hennes flنtor viras om den som den blyga mهnens hals,
Dه himlens feber stiger frهn fِtterna till ِgonen.

O, ِgon! Akta att glِmma bِnen i fهglarnas jublande bهt nنr de ِverskrider ِmhetens omloppsbana.
Jordens ansikte blir vهtt av den krassliges andedrنkt,
Dه mهlas hon av cypressens glans och pنronens hِgmod.
Stjنrnorna stiger av en efter en frهn mهnenssken هt en pهtaglig ِmhets hهll.
De vidrِr fِnstrets skinn med sina fjنdrar,
Stjنrnorna regnar ensamhet pه kvinnans skugga,
Fِnstret kysser hennes varma blickar.

Hennes kinder نr en vit ljusstake, hنngd mellan takets ryggrad och fِnstrets mage, pه vنggens majestنt och orientalisk dolk.
Hِstens bris blهser ِver vinterns stuga, sakta sهsom de hنller rِdvin mellan lنppars skalv.

Rate the article
Bad	1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	Very good
Result : 100%							Participated in the vote : 2